När vi var i Israel kunde vi inte låta bli att gå upp för berget Karmel i ett molnfritt Haifa.



För några år sedan var även profeten Elia där och utmanade Baals-profeterna om vilken gud som är den sanne. 

Bakgrunden till dramat är att Gud har stoppat allt regn över Israel i 3,5 år pga att Israel har slutat tillbe Gud och nu istället tillber väderguden Baal. Gud vill slå Baal på Baals egen hemmaplan. 

"När (Israels kung) Ahab fick se Elia sade han till honom: "Är du här, du som drar olycka över Israel?" Elia svarade: "Det är inte jag som drar olycka över Israel, utan du och din fars hus. Ni överger ju HERRENS bud och följer efter baalerna. Men sänd nu bud och samla hela Israel till mig på berget Karmel tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter och Aseras fyrahundra profeter, de som äter vid Isebels bord."" 1 Kung 18:17-19

Här följer nu en lång text om hur det gick till:

"Då sade Elia till folket: "Jag är ensam kvar som HERRENS profet, och Baals profeter är fyrahundrafemtio man. Ge oss två tjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena tjuren och stycka den och lägga den på veden utan att tända eld. Sedan skall jag göra i ordning den andra tjuren och lägga den på veden utan att tända eld. Därefter må ni åkalla er guds namn, men jag skall åkalla HERRENS namn. Den gud som svarar med eld, han är Gud." Allt folket svarade: "Ditt förslag är bra."

Elia sade till Baals profeter: "Välj ut åt er den ena tjuren och gör den i ordning. Ni får välja först, eftersom ni är fler. Åkalla därefter er guds namn, men tänd inte elden!" De tog den tjur som han gav dem och gjorde den i ordning. De åkallade Baals namn från morgonen ända till middagen och ropade: "Baal, svara oss!" Men inte ett ljud hördes, och ingen svarade. Och hela tiden dansade de omkring altaret som man hade byggt. 
När det blev middag, retades Elia med dem och sade: "Ropa högre. Visst är han en gud, men han kanske sitter försjunken i tankar, eller så är han upptagen eller på resa, kanske sover han, men då skall han väl vakna." Då ropade de ännu högre och ristade sig, som de brukade, med svärd och spjut, så att blodet rann på dem. När det blev eftermiddag, greps de av profetiskt raseri och höll på så ända till dess det var tid för matoffret. Men inte ett ljud hördes, ingen svarade och ingen tycktes heller bry sig om dem. 

Elia sade då till allt folket: "Kom fram hit till mig!" Och allt folket gick fram till honom. Då byggde han åter upp HERRENS altare, som hade blivit nerrivet. Elia tog tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar. Det var ju Jakob som fick detta ord från HERREN: "Israel skall vara ditt namn." Av stenarna byggde Elia ett altare i HERRENS namn och grävde ett dike runt altaret, stort nog för ett utsäde av två seamått. Han lade upp veden, styckade tjuren och lade den på veden. Sedan sade han: "Fyll fyra krukor med vatten och häll ut vattnet över brännoffret och veden." Han sade vidare: "Gör så en gång till." De gjorde så för andra gången. Därefter sade han: "Gör så för tredje gången." De gjorde så för tredje gången. Vattnet flöt runt omkring altaret, och han lät också fylla diket med vatten. 

Då tiden var inne att frambära matoffret, trädde profeten Elia fram och sade: "HERRE, Abrahams, Isaks och Israels Gud, låt det bli känt i dag att det är du som är Gud i Israel, att jag är din tjänare och att det är på din befallning jag har gjort allt detta. Svara mig, HERRE, svara mig, så att detta folk förstår att det är du HERRE som är Gud, och omvänd du deras hjärtan." Då föll HERRENS eld ner och förtärde brännoffret, veden, stenarna och jorden och torkade upp vattnet som fanns i diket. När allt folket såg detta, föll de ner på sina ansikten och sade: "Det är HERREN som är Gud! Det är HERREN som är Gud!" " 1 Kung 18:22-39

Poängen med den här berättelsen är att Baals-profeterna bad på ett till synes ganska bra sätt... De bad innerligt, länge, högt, de tog verkligen bönen på "blodigt" allvar måste man ju ändå erkänna... Men de fick ändå inget svar, hur passionerat och energiskt de än bad. 

Elia däremot bad en bön som inte kan ha tagit längre än några sekunder (prova själv att ta tid när du läser bönen=), och Elia fick svar direkt!

Vad var skillnaden? Jo, Baals-profeterna bad hängivet till en falsk gud medans Elia bad en enkel bön till den sanne Guden. 

Det är inte sättet vi ber på, eller hur länge som vi ber, som är avgörande, utan till VEM. 

I bön är det Gud som är viktigast, inte tillvägagångssättet. 

Sen händer något intressant, efter denna makalösa vinst för Gud och Elia var Elia ändå tvungen att ödmjuka sig inför Gud. 

Det har ju nämligen ännu inte kommit något regn, så Elia går undan en stund och ber ödmjukt inför Gud: 

"Elia sade till Ahab: "Bege dig upp, ät och drick, för jag hör bruset av regn." Då begav sig Ahab upp för att äta och dricka. Men Elia steg upp på Karmels topp och böjde sig ner mot marken med ansiktet mellan knäna. Han sade till sin tjänare: "Gå upp och se utåt havet!" Han gick då upp och såg ut över havet, men sade: "Jag ser ingenting." Sju gånger sade han till honom att gå tillbaka. När han kom dit sjunde gången, sade han: "Se, ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet." Då sade han: "Gå och säg till Ahab: Spänn för och far ner, så att inte regnet håller dig kvar." I ett nu blev himlen mörk av moln och storm, och ett kraftigt regn föll. Och Ahab steg upp i sin vagn och for till Jisreel." 1 Kung 18:41-45

Trots att Elia måste ha framstått som en häpnadsväckande hjälte inför kungen och folket så måste Elia ändå ödmjuka sig inför Gud. 

Jag tror att anledningen till det är att Gud vill hjälpa Elia att förbli ödmjuk och inte bli högmodig pga den stora segern. Kraften låg inte hos Elia utan hos Gud. 

Regnet kommer över Israel och Elia beger sig till Beer Sheba i söder. Där utspelar sig nästa märkliga skådespel:

"Ahab berättade för Isebel allt vad Elia hade gjort och att han hade dödat alla profeterna med svärd. Då sände Isebel bud till Elia och lät säga: "Må gudarna straffa mig både nu och senare, om jag inte i morgon vid denna tid låter det gå med dig som det gick med profeterna." När han fick höra detta steg han upp och flydde för sitt liv. Han kom till Beer-Sheba, som hör till Juda, och där lämnade han kvar sin tjänare. Själv gick han en dagsresa ut i öknen. Där satte han sig under en ginstbuske. Han önskade sig döden och sade: "Nu är det nog, HERRE. Tag mitt liv, för jag är inte bättre än mina fäder."" 1 Kung 19:1-4

Elia ber till Gud om att få dö. 

Om Baals-profeterna bad rätt men till fel gud så ber Elia till rätt Gud men fel bön. 

Det ger inte heller något bönesvar. Gud tog inte Elias liv. Men jag skulle kunna tänka mig att den deprimerade Elia ändå tänkte att Gud skulle bli tvungen att svara på hans bön om att få dö, för alla människor dör ju till sist. 

Men skrattar bäst som skrattar sist, för Gud vägrade envist att svara på den här bönen så Elia fick ALDRIG dö, haha!

"Vid den tid då HERREN ville ta upp Elia till himlen i en stormvind, gick Elia och Elisa från Gilgal." 2 Kung 2:1

"Och Elia for i stormvinden upp till himlen." 2 Kung 2:11b

Så slutkardemumman är att i bön så är Gud den viktigaste ingrediensen, men vi ska även försöka lära oss att be om rätt saker, sådant som Gud vill svara på.

Idag har Haifa en otroligt vacker trädgård uppe på berget Karmel:



Idag står det ironiskt nog ett Bahai-tempel uppe på Karmel: